Källa: StockTrader

Läsarfrågan: blev både rik på och ledsen av Fingerprint


Jag tjänade ju massor med pengar. Varför känns investeringen i Fingerprint ändå så rutten? Nu har jag en del kvar men vill varken sälja eller ha kvar det. En läsare har känslor i sina investeringar. Vad göra?

 


Reklam: Det går alltid att följa vår portfölj, handel och alla mina kommentarer kring innehav live på Shareville

 

Frågan

Hej!

Jag läser mycket av vad du skriver Väldigt bra och inspirerande!

Jag är en av de lyckliga som varit med i fpc och gjort en sjusiffrig vinst. Som jag nu hämtat hem.

Depån har varit 1000 procent plus sen i höstas. Men sjunkit till ca 500 procent efter all turbulens kring fpc. Jag känner mig besviken, lurad och bedragen av bolaget.

Jag har gjort 500 procent på 3 år och ändå så känns det som ett misslyckande. Att jag inte tog vinsten höstas.

Hur får jag perspektiv på det som hänt. Har du själv erfarenhet?

 

Några funderingar

Först och främst – grattis! Det är ingen dålig bedrift att tillhöra dem som förstod att Sverige hade frambringat en teknisk succé. Det är också en härlig känsla att ha lagt en 10-taggare under bältet. Det är faktiskt ingen som någonsin kan ta ifrån dig och andra som hittade till Fingerprint redan för många år sedan att det var en bra bedrift.

Åt dem som säger var-vad-det-jag-sa tillhör du dem som kan le inombords. För det kan de ju säga hur mycket de vill. De såg uppenbarligen inte hur snabbt sensormarknaden och Fingerprint skulle växa. Framför allt spelar det ingen roll. Du prickade en raket. Det är svårt. Faktum är att även om du tillhört dem som inte kom in i tid, så är det ändå bara att skaka av sig känslan av att andra tycker det var ett misstag att äga Fingerprint.

För så är aktiemarknaden. Den handlar inte om rätt eller fel. Den handlar inte heller om att få respekt eller att imponera. Den handlar om att tjäna pengar. Gärna på ett sympatiskt och etiskt sätt eller vad nu var och en vill lägga in i sin investerarstil. I slutändan är det ändå bara resultatet som räknas och det enda du kan få ut ur det som redan hänt är (förutom din avkastning) lärdomar.

Så leta efter de tankarna är väl ett svar på dina funderingar. Vad har du lärt dig snarare än vad känner du. Åtminstone om du vill tänka som en investerare. Det är ju inte förbjudet att tänka mer som en alldeles vanlig person heller för delen men det kanske är något som i så fall gärna får hållas isär från investeringsbesluten.

 

Psykologin i en krasch

Källa: StockTrader

Källa: StockTrader

När nu Fingerprint rasat är det många som får den här bilden i huvudet. Den är en bra påminnelse om hur känslorna ofta utvecklas under en krasch. Jag gillar den men bara delvis. Först det jag tycker om. Det är att den väcker tanken om hur känslor påverkar oss som investerare. Du frågade om mina egna liknande erfarenheter.

I det här inlägget skrev jag om en mycket mindre men ändå överraskande nedgång i Disney för något år sedan. Temat där är att man när en dålig nyhet kommer lätt hamnar i chock. Faktiskt i en medicinsk mening men förstås inte alltid så omfattande. Du behöver ta dig igenom chock-bearbetning och nyorientering innan det går att gå vidare. Den som vill lyckas med sina investeringar måste bemästra konsten att kliva ur marknaden när du inte är kapabel att hantera riskerna eller bli bra på att snabbt ta dig igenom de svåraste psykologiska omställningarna.

Exemplet jag skrev om där var inte så farligt. Jag brukar klippa banden rätt snabbt när det går dåligt och har på så sätt istället missat många vändningar men visst har jag erfarenhet av mer rejäla svängar. Framför allt från min i aktier mycket erfarne pappa. Han har hängt med på marknaden ända sedan 70-talet och har varit med om det mesta. Han har också målande beskrivit hur svårt det i realiteten är att agera rätt när de riktigt stora rörelserna kommer. Ett roligt och lärorikt citat från honom är att han:

…har köpt Ericsson till alla priser som finns, både på vägen upp och ned.

Det var en krasch som överträffar nedgången så här långt i Fingerprint med råge. Bostadskraschen på nittiotalet var jag också med om via min far, för att nämna ett annat exempel.

Några lärdomar från min pappa men även från våra, mindre dramatiska, motgångar är att:

  • du behöver brandövningar i förväg för att klara en chock bra
  • du reagerar ofta för sent och nästan alltid på för lite fakta när du är i chock
  • du prioriterar väldigt mycket annat än bolaget och aktien när du fattar beslutet

Nu säger jag inte att du är i chock över Fingerprint, bara att jag har de känslorna när det kommer överraskande negativa nyheter om våra innehav. Du är dock i en situation som påminner lite om läget i citatet från min pappa ovan.

Vad gör du nu? Säljer, behåller eller köper? Jag skrev att jag på ett sätt tycker bilden ovan är en psykologisk fälla. Problemet är att den ersätter en förutfattad bild av framtiden med en annan.

Många kan i olika riktningar vara övertygade men ingen vet vad som händer med Fingerprint framöver. En god gissning kräver samma grundliga analys som varje aktie, varje dag kräver.

Det här för mig till det jag tycker kan vara värt att reflektera kring i din fråga – är du numera rätt ägare till Fingerprint? Det finns det en del skäl att fundera på. Liknande tankar har jag haft i många aktier genom åren. Jag skrev om Fingerprint ur det perspektivet häromdagen. Vem ska äga bolaget nu? Vem är mest lämpad att kliva in? Det kan man fundera på. Gissningsvis är det inte ni som nu känner som du gör om ledningen och storägarna i bolaget.

Sedan om själva känslan att vara lurad. Det är du väl – i någon mening? Nog verkar det ha funnits information som inte kommunicerades på ett riktigt sätt från storägare och ledning i bolaget? Är det inte egentligen två känslor som möts (minst). En av att vara nöjd och stolt med en svår investering. En annan att du åkt på en smäll som dessutom verkar osjysst. Grejen är väl att känslorna är en sak, beslutet du har att fatta ett annat.

Lite om beslutsfattande

Beslutsfattande är svårt. Det är också kanske den enskilda förmåga som har störst effekt på investerarens resultat. Därför ägnade jag det ett helt eget avsnitt i Sparskolan. Där samsas behvioural finance – hur psykologi påverkar hela marknaden – med hur beteenden påverkar oss som individer. Det kan, jämte att ta kontrollerade och tydliga risker, vara det område jag jobbar mest med u våra investeringar.

Intressant nog är det seriens minst sedda avsnitt. Avsnitten med mer uttalade gör-så-här-teman, som t.ex. det om att leta vinnaraktier har betydligt fler sett. Ändå är hela serien ganska rättvist uppdelad kring det jag en gång i tiden lärde mig på Handels och sedan efter förmåga försökt fortsätta bilda mig i. Jag har försökt ge en hel bild av det en investerare behöver kunna men många väljer bort psykologin.

Det är spännande att fundera kring. Min teori är att många ser psykologi som något mjukt och fluffigt som bara är där. Runt omkring oss och mest hos andra. Framför allt inget som går att ta hänsyn till annat än genom att stålsätta, skärpa eller plocka ihop sig. Det är som om våra tankar vore motståndare eller vilddjur som ska tjudras eller tämjas.

Det är de inte, de är tankar. Funderingar. Vägen vidare. Så för att sammanfatta. Någonstans är det väl helt enkelt dags att vara nöjd med allt det bra och analysera resten. Kanske kan mitt eget skämtsamma mantra vara en tanke på vägen:

När det går bra är man proffs, resten av tiden är det otur. 🙂

Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook, Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser. 

Som vanligt vill jag också puffa för att om ni gillar det jag skriver och filmar och vill bidra till något bra – lägg en slant på min insamling till SOS Barnbyar. Det gör skillnad!

Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här