logga-lasarfragor

Läsarfråga: ska jag sälja vinnaraktier för att balansera portföljen?


Ska man balansera portföljen och hur gör man med sina vinnaraktier? Ska man verkligen sälja när det går som bäst och köpa innehaven som faller? Det låter lite farligt. Tittar på en läsarfråga många brottas med. 


Reklam: Det går alltid att följa vår portfölj, handel och alla mina kommentarer kring innehav live på Shareville 

Frågan

Hej,

jag fick så bra svar av dig förut så jag testar en till fråga 😉 Hur pass viktigt är det att ha en viktad portfölj; Jag har tex ett innehav som är nere på en väldigt prisvärd kurs (en bra bit under mitt gav), samtidigt är detta innehav redan en fullstor del av min portfölj. Det är lockande att fylla på till dessa nivåer då jag tror på bolaget på sikt, men samtidigt blir det en ökad risk om jag ökar innehavet och får obalans storleksmässigt mellan bolagen. Hur resonerar du i sådana lägen?

Tack på förhand! 🙂

Rednavus

 

Flera perspektiv på sparandet

Det här är en fråga med många bottnar. Den handlar om olika typer av risk, om vad du vill och om olika sätt att investera.

I nästa lager under de valen finns en mix av forskning och åsikter om vad som fungerar. Exempelvis om synen på passiva indexinvesteringar i förhållande till aktiva. Den som är en övertygad stock picker ser annorlunda på risk än den akademiker som tar sin utgångspunkt i att åtminstone för det mesta och på lite sikt är marknaden rätt prissatt.

Om du gillar det jag skriver och filmar och vill uppmuntra mig att fortsätta, så stöd min insamling till SOS Barnbyar – den gör skillnad!

Dessutom finns de som uppfattar att vissa risker i någon del av marknaden är fel prissatta. Exempelvis lägre risker, mätt genom hur volatil aktien är (omdiskuterat mått det med), i förhållande till högre risker eller kanske stora i förhållande till små bolag. Andra tror på momentum, värde eller är helt enkelt bra på trading. Ytterligare någon är contrarian eller tror på det som kallas mean reversion.

Vadan denna inledning? Jo, för i den enkla frågan om hur balansering av en portfölj kan användas ryms frågan hur du investerar och om du är medveten om vilket val du gjort.

alfabeta

När jag föreläser brukar jag använda den här bilden för att ställa den frågan. Den spelar egentligen med tre dimensioner men eftersom jag är ekonom har ändå tryckt in den i en fyrfältare.

Någonstans gör vi valet som investerare hur vi vill förhålla oss till sådant som bolags värde och aktiers eller hela börsens pris. Det påverkar sedan den tredje dimensionen, vad vi vill ha betalt för.

Det kan vara den risk vi tar, som igen med volatiliteten för en portfölj med bra riskspridning kan mätas med måttet beta. Det kan också vara för att en tillgång är fel prissatt. Det kan mätas med måttet alfa  Det visar avkastningen i förhållande till en annan investering med samma volatilitet (beta). Går det bättre eller sämre för min portfölj än för ett jämförbart index? En klassisk fråga, som alltså är en fråga om alfa.

Låt oss ta en titt på de 4 investerartyperna.

 

Indexinvesteraren

På en effektiv marknad eller för den som inte tror sig kunna vinna ett nollsummespel om den bästa avkastningen är indexinvesteringar det naturliga.

I den här portföljen är hela poängen att hålla riskspridningen så optimal att du inte tar onödig risk. Bättre riskspridning sänker din volatilitet och då kan du med jämförbar förväntad avkastningen få ned risken eller hålla risken konstant och få upp avkastningen.

Notera att bra riskspridning inte måste vara en billig aktieindexfond, även om det är ett bra alternativ. Det kan också vara en bredare blandning av tillgångar, som i en allvädersportfölj. Det har jag försökt visa i vår lilla modellportfölj för fonder. Det kan också vara en bred egen aktieportfölj eller på gränsen till ett mer aktivt val i form av en smart beta-portfölj. Där väljer du med bra riskspridning men utifrån ett visst tema (t.ex. stabila utdelningar). En form av smart-beta är att ha en fast andel räntor och aktier. I så fall blir ombalansering nödvändigt.

I indexrutan ligger mycket fokus på att få rätt betalt för din risk, mätt som beta. Ju renare fokus du har på att få rätt betalt för betarisken, desto viktigare blir bra riskspridning. Den enda begränsningen är egentligen eventuella kostnader för att balansera om. I övrigt gäller, ju bredare desto bättre.

Det här är skälet att man ofta ser det utmärkta rådet till småsparare att äga en  global indexfond.

 

Fundamentalisten

Nästa grupp är i princip ointresserade av priset på risk. De vill ha betalt för värde som säljs för billigt. I jakten på ren alfa hittar du alla stock pickers, de flesta värdeinvesterare och alla andra upptänkliga modellinvesterare du kan tänka dig som försöker hitta värdet marknaden missat.

Många i den här gruppen ger inte mycket för det värde riskspridningen ger. De är måttligt intresserade av betaavkastningen utan vill pricka rätt i sina bedömningar.

Risk för den här gruppen är risken att ha fel eller risken att hamna i likviditetsproblem under investeringens gång. Det hjälper ju inte om du i slutändan får rätt om du av ett eller annat skäl tvingats sälja ditt innehav på vägen eller om en investering blir så stor att du inte längre vill bära risken att inte ta hem en vinst. Det här kan leda till att den här gruppen har några olika innehav och att de säljer av och placerar om ibland.

Den som är säker är säker på sin värdering säljer dock knappast för att den går bra eller egentligen för att den går dåligt heller. Om du ser dig själv som en bolags- eller modellfundamentalist, så ska du alltså bara balansera om du baserat på din egen situation eller egna preferenser vill justera risken.

Det finns ett undantag och det är om balanseringen är din modell. Den som till exempel investerar enligt modellen Dogs of the Dow söker alltid aktierna med högst direktavkastning med målet att på så sätt få en högre avkastning, alfa. Då är alltså ombalanseringen till inte för att minska risken utan för att investeraren tror att den löpande identifierar felprissatta tillgångar.

 

Tradern

En som också är ointresserad av marknadspriset på risk är tradern. För den här investeraren är priset tillgången som hon eller han handlar och främst på kort sikt det intressanta. Målet är att följa rörelser i utbud och efterfrågan på till exempel en aktie snarare än att fördjupa sig i den underliggande tillgångens värde. Finns det en köpare av det du äger är det intressant att äga.

Traders måste hålla ordning på sin likviditet och är framför allt intresserade av att renodla sina affärer till faktorer de kan överblicka. De kan ta positioner som gör att marknadsrörelser försvinner ur deras portfölj. Ett vanligt exempel är att handla i en aktie och samtidigt äga en säljoption eller en fond som går kort hela börsen. På så sätt slipper de oftast få in börsens rörelser i sin egen affär.

Det är ett slags balansering men alltså med målet att hålla borta ovidkommande rörelser ur den affär de har identifierat.

 

Skolboksinvesteraren

Slutligen kommer vi till den investerartyp jag själv tillhör. Jag tolkar din fråga som att du också investerar enligt de här principerna. Skolboksinvesteraren, som jag kallar den här gruppen, bygger upp en portfölj med en bra riskspridning för att få rätt betalt för risken hon eller han tar. Målet är sedan att med den avkastningen i botten försöka hitta investeringar som ger den där extra avkastningen.

Det är det här sättet att investera jag lärde mig när jag pluggade på Handels. Det är det man får lära sig på alla ekonomilinjer runt om i världen – vid sidan av att helt enkelt köra index, vilket är det akademiker främst tror på. Det är också så här stora institutioner, fonder, pensionsförvaltare med flera placerar. En bra överblick ges i Aktiespararnas gyllene regler.

I det här sättet att investera blir det en balans mellan en bra riskspridning och utvecklingen i innehav där du tror på möjlig överavkastning framåt i tiden. Det här för oss till svaret på din fråga.

I en skolboksportfölj behöver du alltid ha bra riskspridning men alla innehav måste inte vara exakt lika stora. Vid någon punkt blir förstås enstaka innehav så stora att de förstör mer av riskspridningen än de ger extra värde i form av möjlig överavkastning. Sedan kan även Skolboksinvesteraren ha andra skäl att hantera risk än bara riskspridning. Exempelvis likviditet eller den egna inställningen till vinst och förlust, så det kan också motivera balansering. Professionella förvaltare, som fonder, har oftast regler om att de måste balansera portföljen så att innehav håller sig inom vissa gränser.

Om jag håller mig strikt till det som är skolboksinvesteringen så blir det alltså en avvägning mellan vad du tror att den extra avkastningen kan vara och din plan för riskspridning. För min egen del lånar jag lite av logiken från traders och fundamentalister. Jag tittar alltid, likt fundamentalisten, på om jag får ut det värde jag tror är möjligt. Jag använder också momentum i upp och nedgångar. Därför är jag snabb att sälja i nedgång och fyller inte på i aktier som faller förrän jag är hyggligt trygg med att de landat. I uppgång agerar jag tvärt om och väntar med att sälja och kan till och med av rent spekulativa skäl köpa en aktie vi redan ligger tungt i men som är på väg upp.

Skolboksinvesteraren behöver dock några vägledande principer för att hålla ordning på sin portfölj. En av mina är att blanda på många sätt och löpande följa hur blandningen utvecklas. Jag har inga fasta andelar mellan branscher, länder, bolagsstorlekar med mera men jag tittar hela tiden på att jag har en bra mix. Precis som jag löpande funderar på om vi ska ha kontanter i portföljen.

När det gäller enskilda innehav siktar jag på att det ska vara runt 5 procent av portföljen. Mellan 2,5-7,5 procent spelar jag med att innehaven utifrån vad jag tror på kort sikt. När det närmar sig 10 procent har jag en mjuk gräns att det är dags att minska. Det har dock hänt att innehav legat över det – främst i perioder av snabba eller långa uppgångar.

Själva caset spelar också roll. Commerzbank som vi har i portföljen nu är ett sådant case där jag spekulerar med högre risk än vi brukar men med en möjlig högre avkastning. Det kunde gått helt åt pipan men nu har det så långt gått bra och då vill jag förstås följa med investeringen till dess den planar ut. Där tittar jag inte så mycket på andelen i portföljen.

Med andra ord. Det är inget konstigt med att låta vinnare springa i mål men plocka gärna av förlorarna i tid. Det är en del i konsten att vara en aktiv investerare. Tänk dock på ett viktigt psykologiskt problem vi investerare har. Vi kan fastna i samma grupptänkande som resten av marknaden och dessutom har vi svårt att släppa misslyckanden.

Här kan regler vara ett stöd. Om du vet att du ska sälja när ett innehav blir för stort blir det också ett sätt att inte förblindas av en kursuppgång. Det kan vara bra. Disciplin slår övertygelse, var ett råd Jim Cramer ger i en liknande genomgång som jag länkar till ovan. Slutligen tänk på att alla beslut du fattar som inte enbart är inriktade på att ha en bra riskspridning är aktiva. Det innebär att de kräver en aktiv tanke och ett aktivt beslut. Så kanske är det bästa rådet – vet du varför du vill behålla en aktie är det väl inget problem.

Plus förstås – du behöver inte vara aktiv. Index fungerar utmärkt och det är praktiskt för den som vill vara begränsat aktiv att, som Jim Cramer är inne på, sätta upp fasta spelregler för sitt agerande.

/Jacob Henriksson, Gottodix

Jag har en ny 3 snabab på gång men den är inte färdigklippt ännu, så här är den förra.

Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här.

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *